Var väldigt länge sen sist nu som vanligt.
Som sagt ett antal gånger så har Naiko inte känts bra på många olika plan. Många olika symptom bla en rad oförklarade hältor.
Idag fick vi svar på en del. Tror inte riktigt att vi har bestämt oss fullt ut men som det ser ut nu så kommer han få leva sitt liv till större del som förtidspensionär. En del av er vet eller kommer förstå att detta är något som svider på både mig och Naiko. Att jag inte längre får ta med mig min bästa vän ut på tävlingsbanorna där både han och jag trivs bäst. Vi hade väldigt mycket planer i sommar och har långsamt börjat nå våra mål men nu tog de stopp.
Att vilja räcker inte alltid.
Visst att vi vill tävla och prestera, men mest av allt så älskar jag att jobba tillsammans med denna hunden.

Klart att det känns tråkigt att större delen av våran tävlingskariärr slutar här. Men Naikos hälsa går före allt.

Det kunde varit värre för jag har fortfarande min bästa vän hos mig   

Även om jag vet att det kommer smärta mig och att varje gång jag går ut på planen så kommer jag sakna våra träningar tillsammans.